Oavsett hur väl vi målar våra
hus och hur noggranna vi är vid färgblandningen
kommer alltid ett underhållsbehov att uppstå
förr eller senare. Om det blir stort eller
litet, dyrt eller billigt beror naturligtvis på
hur väl vi utförde målningsarbetena
när det målades första gången,
men även på vad vi gjort för löpande
underhåll under färgfilmens livslängd.
Den genomsnittliga underhållsintervallen
för ommålning av utvändig fasadpanel
ligger idag någonstans mellan 6-8 år
vilket kan tyckas vara kort tid, men om man betänker
att de färger som används idag sällan
har en torrhalt överstigande 40 %, att dom
flesta inte målar med något objektsanpassat
system utan i bästa fall med samma färg
som sist, samt att löpande underhåll
typ tvättning och fläckbättring
mellan ommålningsintervallerna nästan
aldrig sker, är det väl snarare anmärkningsvärt
att det håller så pass länge
som det ändock gör. |
Arbetsbeskrivningar
för renoveringsmålning utvändigt
|
|
|
|
Jag har sett
hus som inte underhållsmålats på 60-70
år och därför stått mer eller
mindre trärena minst 30-40 år av dom, men
som klarat sig alldeles utmärkt och kunnat renoveras
upp utan att behöva byta mer en någon enstaka
bräda, samtidigt som jag sett fasader som varit
helt slut redan efter 3-4 år trots att dom målats
enligt absolut senaste teknologi.
Självklart spelar virkeskvalitén en stor
roll i exemplet ovan - om man väljer att inte måla
sin fasadbeklädnad måste virket vara av hög
kvalité för att hålla länge.
Vad jag dock vill framhålla är att obehandlat
virke klarar sig utan färg i förhållande
till träkvalitén, men riktigt allvarliga
skador uppstår nästan enbart på målad
panel. |
|
Tjocka färgskikt ställer generellt till mycket
mer problem än tunna utkritade sådana. Tjocka
lager av latexfärg i hög kvalité är
nästan en garanti för rötskador, medan dagens
moderna täcklasyrer med torrhalt på bara 30-40
% och nästan inget bindemedel aldrig skapar sådana
skador.
Vid renoveringsmålning av gamla hårda
färgskikt utomhus är det omöjligt att
garantera någon absolut livslängd för
den behandlade yta.
Behandlingen kommer att hålla så länge
som den gamla färgen man målat på
inte släpper från underlaget.
Därför är det av stor vikt att man
är noggrann vid underarbetet och att man inte
belastar de gamla skikten med färger som blir
hårda eftersom det ovillkorligen leder till
sprickbildning och spjälkning.
Bra latexfärger i högre kvalité
är inte heller att rekommendera på gamla
hårda oljefärger eftersom att plastfärgen
är termoplastisk, vilket innebär att den
sväller och krymper beroende på värme/kyla.
Påför man en sådan färg på
det hårdare, sprödare oljefärgsskiktet
kommer plasten bokstavligt talat genom sina rörelser
att slita loss den underliggande färgen vilket
ofta resulterar i mer eller mindre stora blåsor.
|
|
En idag vanligt förekommande orsak till ommålning
är att kulören blekts på solutsatta sidor.
Oftast begränsar sig problemet just till att färgkulören
försvunnit utan att man har fått problem med
flagnande färgskikt eller rötskador.
Källan till detta bottnar huvudsakligen i två
olika orsaker - dels innehåller de flesta moderna
färger en låg torrhalt varför mängden
pigment som använts vid nyanseringen är väldigt
liten vilket gör att det inte finns så mycket
att bryta ned.
Dels färgsätts hus i Sverige ofta i ljusa gula
eller beiga toner som bygger på klargult och klarrött
som har dålig ljusäkthet, eller på mättade
varianter av dessa.
Vid ommålning har man ett ypperligt tillfälle
att se över sitt färgval och kan ofta genom att
välja en snarlik kulör som ligger nära den
ursprungliga, men som tas fram med ljusäkta pigment,
förlänga ommålningsintervallerna betydligt.
Ljusäkta pigment - se avsnitten "pigment"
och "NCS" under katalogen "Färginformation".
Vill man jämna ut underhållsintervallerna, eller
bara fräscha upp en sida som mattats ner, kan man efter
5-6 år tvätta och olja in den aktuella fasaden
med Kinesisk Träolja pigmenterad ton i ton med befintlig
underliggande kulör. Detta återställer glansvärdet
och förlänger intervallen med ett par år.
Man bör dock tänka på att en sådan
behandling stoppar, eller åtminstone fördröjer,
linoljefärgens nedbrytning så att färgfilmen
fortsätter att hårdna utan att minska i skikttjocklek.
Detta kan påverka hållbarheten på sikt
eftersom man då får tjockare, hårdare
skikt som lättare spjälkar.
En annan nackdel med oljning på ytan är att det
lätt blir för fett, vilket resulterar i att mycket
vatten samlas och eftersom vatten både löser
upp befintlig smuts och drar åt sig mer, riskerar
man att den oljade ytan blir kraftigt smutsad.
Att använda ren linolja utan pigment som ibland rekommenderas
ger en mycket kortvarig effekt. Linoljan blir huvudsakligen
liggande på ytan och kommer snabbt att brytas ned
av UV-ljuset.
|