Symptomen vid akut blyförgiftning är huvudvärk,
irritabilitet, magsmärtor (blykolik) och symptom från
nervsystemet. Symptomen vid blyencephalopati är i lindriga
fall sömnlöshet, rastlöshet och koordinationssvårigheter.
Barn kan drabbas av beteendestörningar och inlärnings-
och koncentrationssvårigheter.
I allvarliga fall av blyencephalopati uppstår akut
psykos, konfusion, medvetslöshet och eventuellt epileptiska
krampanfall. Symptomdebuten kan vara dramatisk.
Vid mindre allvarlig blyförgiftning är det hemoglobinsyntesen
som påverkas tydligast. Långvarig exponering
för bly i tillräcklig nivå leder till anemi.
Graden av anemi är i allmänhet inte korrelerad
till blyhalten i blodet. Bra nutritionsstatus motverkar
anemiutveckling. Hos vissa kan manifest anemi utvecklas
redan vid B-Pb 3,4 µmol/L. Bly hämmar en rad
enzymer innehållande SH-grupper. Hemsyntesen hämmas
vid blodblynivåer över 2,5-5 µmol/L genom
hämning av flera av enzymerna i synteskedjan. Den biokemiska
störningen liknar den man ser vid porfyrisjukdom. Den
kliniska bilden är närmast identisk med akut intermittent
porfyri med autonoma nervsymptom som buksmärtor, kräkningar,
obstipation eller diarréer. Perifer nervpåverkan
med både sensoriska och motoriska bortfallssymptom
förekommer också. Vid allvarlig neuropati kan
lesionen bli permanent. I den klassiska beskrivningen av
blyförgiftning ingår s k "blysöm"
- en blåsvart linje i gingivan eller analmukosan.
Denna bildas av deposition av blysulfid i mukosan. Vid god
munhygien kan blysöm saknas i gingiva.
Vid undersökning av långvarigt blyexponerade
har man kunnat påvisa CNS-effekter som försämrad
minnesfunktion, förlängd reaktionstid och nedsatt
uppfattningsförmåga. Dessa effekter har man sett
hos individer med långvarig blyexponering med genomsnittliga
blodblyhalter på 2,4 µmol/L. Vid genomsnittliga
blodblyhalter strax under 3 µmol/L har man påvisat
perifer nervpåverkan med reducerad ledningshastighet
och nedsatt sensibilitet i huden. Senare forskning har visat
att även långvarig relativt låggradig blyexponering
av barn leder till nedsatt intellektuell kapacitet. Man
har också diskuterat om låggradig exponering
av foster under senare delen av graviditeten kan ge störning
i CNS utveckling. Långvarig blyexponering ger förutom
störning av blodbildningen och CNS-effekter även
njurskador. Blynefropati karakteriseras av kronisk interstitiell
nefrit och nefroskleros. Detta leder typiskt till hyperurikemi
samt hypertoni.
|